Kennelnamnet Jupi-Lis registrerades hos Svenska kennelklubben år 1986 och innehades från början av min moster Pirjo som födde upp Amerikansk cocker spaniel. Pirjo avled dessvärre efter en tids sjukdom år 1991 och kenneln lades ner. När vi (min mor och jag) ville starta uppfödning av Rhodesian ridgeback år 1996 tog jag över kennelnamnet.
Kenneln består av mig, Rica, min sambo Micke och våra tonåriga barn David och Ellen. Vi bor vid roslagskusten i Åkersberga ca 30 km norr om Stockholm.
I vår familj finns också två katter av rasen ragdoll – Ivan och Boris och min dotters connemaraponny Teddy.
Vår första ridgeback – Elin – föddes år 1990 i en kull av 8 valpar (3+5). Ridgebacken var en relativt ovanlig ras i Sverige då och det fanns endast ca 400 individer i landet.
Elin var på intet sätt den vackraste ridgebacken men hade en otroligt trevlig mentalitet. Hon var väldigt rastypisk på det sättet. Något som hon också nedärvde till sina avkommor.
Elin hade sin första och enda kull 1996 som bestod av 5 valpar (1+4). En av tikvalparna var tyvärr dödfödd. Inga ridgefel eller DS. Från den kullen behöll vi tikvalpen Zoya (Jupi-Lis Zorayah).
Zoya var en vacker tjej med utmärkt mentalitet. Hon blev champion på sin tvåårsdag – den tidigaste dagen som ett championat kan uppnås.
Zoya fick tre kullar hos oss på Jupi-Lis. Första kullen 1998 efter den holländske hanen Ch Maxim Dagmar, andra kullen 2000 efter Ch Haibas Yanko och sin sista kull 2003 efter Ch Duméla ra Diamond we Chimanjika.
Från Zoyas andra kull behöll vi tikvalpen Teide och hanvalpen Silver. Från Zoyas sista kull behöll vi tikvalpen Etna.
Dessvärre visade det sig att ingen av dem var lämplig att gå i avel och levde sina liv som älskade familjemedlemmar.
År 2007 inköptes tikvalpern Misti från Finland. Jag blev kär i hennes pappa Hintza (Ch Rachral Abayomi Hintza) och kunde således inte motstå när en kull efter honom dök upp i “närområdet”. Misti var den underbaraste hund man kunde tänka sig med ett helt ljuvligt temperament men dessvärre röntgades hon med 0/1 på sina armbågar (AD) och även om hon aldrig under hela sitt liv hade något besvär av sin “1:a” så var hon i mina ögon inte lämplig att avla på och även hon fick leva sitt liv endast som älskad kompis.
2009 utökades flocken än en gång. Denna gången med hanvalpen Fuji som importerades från rasens hemland Sydafrika.
Samtidigt så hände livet men studier, arbete, barn osv varför “hunderiet” litegrann fick ta ett steg tillbaka. Vi hade fortfarande hundar men ingen uppfödning, inga utställningar eller annat som hör till. Eftersom jag hade sådan otur avelsmässigt med mina hundar så tappade jag hela uppfödningsbiten. Teide var allergisk, Silver hade höftledsdysplasi, Etna var infertil och Misti hade, som nämnts tidigare, pålagringar i sin ena armbåge. Ingen av dessa var således lämplig för avel och eftersom mina hundar i första hand är älskade familjemedlemmar och uppfödning går efter mottot “kvalitet före kvantitet” så behåller jag inte fler hundar är vad jag har tid och ork till.
År 2017 hade vi bara två hundar kvar. Misti och Fuji. I maj 2018 dog Misti väldigt plötsligt. Hon var gammal men jag hade ändå någonstans trott att jag skulle få ha henne kvar ett tag till eftersom hon var så pigg och fräsch. detta kom som en total chock för oss alla och särskilt Fuji som aldrig hade varit ensamhund.
Samtidigt som jag meddelade att Misti dött blev jag erbjuden en valp från Mistis kullsyster Nalas dotterdotters kull. Pappan till den kullen var en annan av mina favoriter – “Boy” – Rayridge Jared Boleyd – och det var så Hekla hamnade hos oss.
Hekla är en underbar tik med ett väldigt gott temperament. Hon kommer överens med alla, både människor och djur. Hon är en lojal familjemedlem som älskar att kura ihop sig i soffan nära en likväl som att följa med till stallet och umgås med hästarna. Eftersom Hekla är både trevlig, frisk och snygg så har vi valt att låta henne gå i avel. Läs mer under “Planerad kull”.
